• GutefårAkademin bemöter Föreningens Gutefårets beklagliga utfall

Föreningen Gutefåret har ägnat senaste numret av sin tidning till att föra fram sin version av hur det kom sig att gutefåret idag är uppdelat i två genbanker med två föreningar. Tyvärr kan vi konstatera att de framför många felaktigheter och direkta personpåhopp. Det är minst sagt beklagligt. Mest beklagligt är ändå att de inte tycks ha förstått problematiken med sitt eget avelsarbete.

Föreningarna skiljdes åt för femton år sedan och har under denna tid haft två separata genbanker för gutefår. GutefårAkademins djur har under denna tid, från genetisk synpunkt, varit helt separerade från djur i Föreningen Gutefårets genbank och så kommer det att förbli oavsett Föreningen Gutefårets skällande.

På1940-talet räddades de utegångsfår på Gotland där både tackor och baggar hade horn. De skiljde sig i övrigt inte särskilt mycket från hornlösa utegångsfår på den tiden, de vi idag kallar gotlandsfår eller tidigare pälsfår. De två raserna var då inte genetiskt speciellt olika varandra, men avelsarbetet skiljde sig åt och med åren förstärktes de genetiska olikheterna. Dessa hånnlamb eller behornat gotländskt utegångsfår fick på 1970-talet namnet gutefår.

GutefårAkademin anser att gutefåre tnu bör delas upp i två raser. Man kan argumentera att det två populationerna som finns idag är så genetiskt lika, att de inte kan utgöra grund för att delas upp i två separata raser. Mot detta kan man bland annat hävda att situationen är närmast identisk med när behornat gotländskt utegångsfår etablerades som en egen ras. Från genetisk synpunkt var det huvudsakligen förekomsten av hornen som på den tiden var särskiljande från pälsfåret.

De två populationerna av gutefår idag skiljer sig i flera väsentliga hänseenden. FG-populationen hyser får och fårlinjer med genetiska anlag som GutefårAkademin inte accepterar. Om detta kan man läsa i det avelsprogram som upprättats för GutefårAkademins genbank och som nyligen fastställts av Jordbruksverket. Inga genetiska studier har heller visat på att så inte är fallet, även om det finns mindre vetenskapligt nogräknade personer som kan påstå annat. GutefårAkademin har omfattande dokumentation om att det var enstaka djur som spred dessa anlag i mer modern tid. Samtliga av dessa djur var resultatet av korsningar med andra raser.

Från administrativ synpunkt och för djurägarna är det nu angeläget att separata fårpopulationer, som administreras under olika avelsprogram och i olika genbanker, särskiljs på ett tydligt sätt. Situationen idag är inte avelssäker och förorsakar en mängd onödig byråkrati för djurägare och rasföreningar.

Den som vill veta mer kan läsa i de två dokumenten till höger.

Björn Hjernquist
Ordförande
GutefårAkademin