GutefårAkademin - Hånnlamb

Hånnlamb

Ursprung och historik

Hånnlamb är ett behornat gotländskt utegångsfår. Delvis liknande raser har tidigare var utbredda över stora delar av södra och mellersta Sverige. Dessa får tillhör gruppen nordiska kortsvansfår.

Ur denna ursprungliga population av gotländska utegångsfår har flera raser utvecklats. Gotlandsfåret utvecklades som en separat ras, medan de behornade fåren bevarades från 1940-talet och senare erkändes som Gutefår på 1970-talet. Hånnlamb representerar de behornade gotländska utegångsfår som hållits åtskilda från både Gotlandsfår och Gutefår under lång tid.

Namnet Hånnlamb är det traditionella gotländska namnet för behornade utegångsfår (hånn = horn, lamb = får).

Hånnlamb och Gutefår – två separata populationer

Sedan slutet av 1980-talet, innan flera inkorsningar av andra raser ägde rum, har de behornade gotländska fåren förvaltats i två tydligt åtskilda populationer, vilka sedan början av 2000-talet administreras i separata genbanker. Uppdelningen har sin grund i olika syn på rasrenhet, avelsmål och bevarandestrategi.

Hånnlamb har därmed hållits separerad från Gutefår i omkring 30 år och från Gotlandsfår i omkring 70 år. I dag är Hånnlamb registrerade i GutefårAkademins genbank och förs i stamboken (Elitlamm) med rasbeteckningen Pg, med särskild tillhörighet till denna genbank.

Avelsmålet för Hånnlamb har uteslutande varit bevarande, vilket också fastslagits i nationella styrdokument (bl.a. Jordbruksverket, rapporter 2010:14 och RA22:20).

Genetiska och fenotypiska skillnader

Eftersom populationerna förvaltats separat över lång tid har tydliga populationsgenetiska skillnader uppstått. Dessa kan även ses med blotta ögat. Exempelvis förekommer vissa färganlag hos Gutefår – såsom köttrasvita djur eller djur med tår-läckage – som inte återfinns hos Hånnlamb inom GutefårAkademins genbank.

Skillnaderna är en naturlig följd av att populationerna administrerats som separata raser med egna avelsprogram. Syftet med att återskapa Hånnlamb som egen fårras är att bevara det ursprungliga behornade gotländska utegångsfåret med de karaktärer och utseenden som bevarades redan på 1940-talet.

Avelsprogram och rasstatus

Jordbruksverket har fastställt separata avelsprogram för de två populationerna av behornade får med ursprung i det gotländska utegångsfåret (beslut fattade 2009, 2010, 2013, 2015 och 2020). Dessa program bekräftar att populationerna förvaltas som åtskilda raser med olika mål.

Rasrenhet för Hånnlamb säkerställs genom att djuren är, eller härstammar från, individer som är registrerade i stamboken med rasbeteckningen Pg och samtidigt ingår i GutefårAkademins genbank.

Utseende och egenskaper

Hånnlamb är alltid behornade – både gumsar och eiar bär välutvecklade, böjda horn, där gumsarnas är grövre och större. Rasen uppvisar många primitiva drag:

• Päls med täckhår och bottenull

• Riklig förekomst av manhår och dödhår

• Korta, raka stickelhår på huvud och ben

• Kraftig man och krage hos baggar, ofta med skägg under halsen

• Ofta årstidsbunden fällning av ull.

Ullens färg varierar över hela gråskalan och helt svarta djur förekommer. Vit färg förekommer inte, även om mycket ljusgrå djur ibland kan uppfattas som vita.

Traditionellt har ullen dragits av (”lyda lamb” på gotländska) några veckor före midsommar, och många Hånnlamb har en årstidsbunden fällning av ull under våren.

Anpassning och livskraft

Hånnlamb är väl anpassade till den gotländska naturmiljön. De kan tillgodogöra sig foder på magra marker, beta i branta och steniga terränger samt klara sig på kustnära beten där även havsvatten kan nyttjas.

Rasen är relativt lättbyggd:

• Tackor: ca 40–70 kg

• Baggar: ca 60–90 kg

Hånnlamb kännetecknas av:

• Goda modersegenskaper

• Lätta födslar

• Tålighet och god överlevnadsförmåga

• Förmåga att hållas utomhus året runt

• Årstidsbunden fällning av ull

Bevarande i fokus

Syftet med avelsprogrammet för Hånnlamb är bevarande. Vid avel och urval av livdjur prioriteras rasens långsiktiga fortlevnad och genetiska integritet.

Hånnlamb utgör därmed ett levande kulturarv och en direkt länk till det ursprungliga gotländska utegångsfåret.